oj vad längesen
men va ska jag säga, det händer saker hela tiden. Inget allvarligt kära ni , men saker som får mig att fundera.
Varför vissa får barn och andra inte? Vissa kämpar och prioriterar sina barn före allt, då menar jag allt, tom livet. Men det är inte lätt om den andra pga separation inte går med på vissa saker......de flesta vet vad jag pratar om, sorgligt kan jag tycka och så klart synd om den parten som kämpar sig blå.
Hur kan en mamma , när hon ska lämna barnen till pappan, bara slita av ungarna både skor och vårjackor pga att pappan inte vill dela klädkonto? Eller för att hon trodde att de skulle umgås? Sure han kan köpa allt det där till barnen som redan e gjort visserligen, men hur beteer man sig om man visar barnen att vilket beteende som helst är tilllåtet , och inte ens när en utav barnen gråter kan man sluta?? Är man en bra mamma då som sätter sina barn i fokus före allt, nej där snackar vi egoism. Tror att du straffar pappan till barnen men i själva verkat straffar du dina egna barn du säger dig älska? Hur tänker du då? Om jag ville straffa min föredetta skulle jag gå på han personligen (om jag nu var så omogen) och inte vår son. Vad har hans kläder och saker med att göra vilket problem vi har, varför vi gått vidare i våra liv och kanske träffat någon annan som gör oss lyckligare?
Men sure krångla istället när dte kunde varit bra, när det finns möjlighet att kommunicera fast inte på ditt vis , utan på VÅRT!
Varför vissa får barn och andra inte? Vissa kämpar och prioriterar sina barn före allt, då menar jag allt, tom livet. Men det är inte lätt om den andra pga separation inte går med på vissa saker......de flesta vet vad jag pratar om, sorgligt kan jag tycka och så klart synd om den parten som kämpar sig blå.
Hur kan en mamma , när hon ska lämna barnen till pappan, bara slita av ungarna både skor och vårjackor pga att pappan inte vill dela klädkonto? Eller för att hon trodde att de skulle umgås? Sure han kan köpa allt det där till barnen som redan e gjort visserligen, men hur beteer man sig om man visar barnen att vilket beteende som helst är tilllåtet , och inte ens när en utav barnen gråter kan man sluta?? Är man en bra mamma då som sätter sina barn i fokus före allt, nej där snackar vi egoism. Tror att du straffar pappan till barnen men i själva verkat straffar du dina egna barn du säger dig älska? Hur tänker du då? Om jag ville straffa min föredetta skulle jag gå på han personligen (om jag nu var så omogen) och inte vår son. Vad har hans kläder och saker med att göra vilket problem vi har, varför vi gått vidare i våra liv och kanske träffat någon annan som gör oss lyckligare?
Men sure krångla istället när dte kunde varit bra, när det finns möjlighet att kommunicera fast inte på ditt vis , utan på VÅRT!
Kommentarer
