lilla livet i uppsala
A det rullar på i sin höga hastighet. Allt har gått fort, kanske lite för fort.
Det är sommar änteligen och det märks för då rullar tempot upp sig ett par hastigheter, det finns så mycket och göra men vart ska man börja.....
I Juli packade vi in alla 4 barn i våran opel och säkrade oss med att inhandla två dvd till barnen....mycket bra beslut som brände något i plånboken men det var det värt:)
Vi styrde mot falkenberg och resan verkade börja ganska bra. Vårt första stopp insåg jag att saker var i kaos.
Theo skulle ha mat, termosarna med maten var kvar hemma..suck. Jag tog med mig adrian till statiol för att hämta nytt välling vatten..bara det att det nu var skållhett och theo var hungrig direkt och då ska det gå fort. Blåsande i flaskan tillbaks till de andra hade lill-tjejen försökt kissa själv i buskarna som grabbarna gjort, resultatet blev ett par blöta leggings. Efter en stund stank det något starkt vi nte kunde komma på vad det var, hundbajs...fan med...lill-tjejen hade trampat i det när hon gjort ett tappert försök att kissa själv...en skrikande Theo och en blåsande mamma...i sånna stunder ligger stressen som en dimma framför hjärnan och man önskar man kunde snabbare...till slut blev vattnent lagom och lilleman kunde få sin efterlängtade välling. Vi hade i alla fall tur med vädret kan man säga haha passande uttryck:)
Väl i Falkenberg var dte skönt att mötas av ett bord fyllt med taco:s:) Efter fem dagar hos mormor och morfar så styrde vi mot Åstorp där farmor bor. Mycket trevligt. Lilltjejn drog på sig en grön näsa och en hiskeliss massa snor....alvedon o sne var hon i farten. Georgos kände sig lite kass efter ett par dagar och drog oxå på sig en förkylning som sen hållt i sig i två veckor om inte mer. Efter tio dagar hemifrån var dte dax att åka hem till Uppsala. Denna gång med tre barn, Adrian stannade hos mormor o morfar för atts edan åka upp med dem till theos dop. Skönt att komma hem till sitt egna, rutiner o sängar och alt annat.
Den 23 juli döptes theo. Så den 22 juli kom min syster och min bror med son och min barndomskamrat jenny upp.
Kul att få lite besök. Även farmor och farmors syster Eva med sna bägga barn kom upp, det var jättekul.
Dessa dagar gick otroligt snabbt och det känns lite jobbigt för dte kändes som man bara svischade förbi allt, hann aldrig riktigt reflektera över vad som hände runt omkring. Man ville ha mer tid att prata med alla...
Dopet var jätte fint och alla våra barn skötte sig verkligen exemplariskt i kyrkan.
Det tragiska med alla dessa familjesammanhållningarna är att dte tar slut, folk åker hem till sitt och sen blir man ensam igen tills nästa gång.
Tycker dte är skitjobbigt att alla bor så långt ifrån oss. Hade älskat att få se dem alla varje dag.
Puss o kram
Det är sommar änteligen och det märks för då rullar tempot upp sig ett par hastigheter, det finns så mycket och göra men vart ska man börja.....
I Juli packade vi in alla 4 barn i våran opel och säkrade oss med att inhandla två dvd till barnen....mycket bra beslut som brände något i plånboken men det var det värt:)
Vi styrde mot falkenberg och resan verkade börja ganska bra. Vårt första stopp insåg jag att saker var i kaos.
Theo skulle ha mat, termosarna med maten var kvar hemma..suck. Jag tog med mig adrian till statiol för att hämta nytt välling vatten..bara det att det nu var skållhett och theo var hungrig direkt och då ska det gå fort. Blåsande i flaskan tillbaks till de andra hade lill-tjejen försökt kissa själv i buskarna som grabbarna gjort, resultatet blev ett par blöta leggings. Efter en stund stank det något starkt vi nte kunde komma på vad det var, hundbajs...fan med...lill-tjejen hade trampat i det när hon gjort ett tappert försök att kissa själv...en skrikande Theo och en blåsande mamma...i sånna stunder ligger stressen som en dimma framför hjärnan och man önskar man kunde snabbare...till slut blev vattnent lagom och lilleman kunde få sin efterlängtade välling. Vi hade i alla fall tur med vädret kan man säga haha passande uttryck:)
Väl i Falkenberg var dte skönt att mötas av ett bord fyllt med taco:s:) Efter fem dagar hos mormor och morfar så styrde vi mot Åstorp där farmor bor. Mycket trevligt. Lilltjejn drog på sig en grön näsa och en hiskeliss massa snor....alvedon o sne var hon i farten. Georgos kände sig lite kass efter ett par dagar och drog oxå på sig en förkylning som sen hållt i sig i två veckor om inte mer. Efter tio dagar hemifrån var dte dax att åka hem till Uppsala. Denna gång med tre barn, Adrian stannade hos mormor o morfar för atts edan åka upp med dem till theos dop. Skönt att komma hem till sitt egna, rutiner o sängar och alt annat.
Den 23 juli döptes theo. Så den 22 juli kom min syster och min bror med son och min barndomskamrat jenny upp.
Kul att få lite besök. Även farmor och farmors syster Eva med sna bägga barn kom upp, det var jättekul.
Dessa dagar gick otroligt snabbt och det känns lite jobbigt för dte kändes som man bara svischade förbi allt, hann aldrig riktigt reflektera över vad som hände runt omkring. Man ville ha mer tid att prata med alla...
Dopet var jätte fint och alla våra barn skötte sig verkligen exemplariskt i kyrkan.
Det tragiska med alla dessa familjesammanhållningarna är att dte tar slut, folk åker hem till sitt och sen blir man ensam igen tills nästa gång.
Tycker dte är skitjobbigt att alla bor så långt ifrån oss. Hade älskat att få se dem alla varje dag.
Puss o kram
Kommentarer
