livetochmary

Syrran har fått komma hem till falkenberg nu efter operationen och ligger på palliativa nu, inte så illa som det låter. Bättre o vara närmre hemma kan jag tycka. Känns som att alla jag pratar med just nu har någon anhörig eller liknande som drabbats av cancer, det e ju för jävligt. Jag träffade en kille i helgen som berättade att hans syster hade några hjärntumörer, man blir ju helt chockad...va fan ska det vara bra för? Jag umgicks med henne när vi var lite yngre, en charmig underbar tjej som inte alltid haft dte så lätt,men nu verkade det ändå gå bra för henne med barn och kärlek och sånt e ju kul o se,,,men så får man höra något sådant, ush jag lider verkligen med henne o hennes familj. Och ännu e vi fortfarande inte nöjda??? Jag måste lära mig att uppskatta livet mer en vad jag gör, jag har ägnat aldeles för mycket tid till att grubbla o fundera och vara deppig, man måste få en spark i röven som säger lev här o  nu, vem vet imorn kanske det e för sent.

Min alla tankar idag går till speciella personer som drabbats

Milis - Linda - Åsa - Sofie